Varför börjar man oroa sig, på en gång, när något i ens vardag ändras? I det här faller är det positivt men jag kan ändå inte låta bli att vara orolig.
P hör alltid av sig när dom vaknat. Och barnen vaknar alltid runt 6-tiden. Nu är klockan snart 7:20 och jag har inte hört något från dom ännu. Tänk om!!!
Tänk om det har hänt P något. Han har slutat andats helt i en av sina små apneer eller han har ramlat i trappan och slagit huvudet. Hua hemska tankar. Nej dom ligger säkert och snusar sött i sina sängar. Förutom F som ligger i min..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
man tackar