Saknad

Även om det bara gått lite mer än 24 timmar så saknar jag mina barn så det gör ont. Höll på att börja gråta flera gånger idag på jobbet när jag insåg att jag inte kommer att träffa dom förrän nästa lördag. Hela 11 dagar kvar. Det känns hemsk och jag är så arg på haggan så det finns inte. 

Jag kan inte förstå att man ens har möjligheten att välja bort 'sina' barn. Det är tydligen jobbigt att ha barn hemma hos sig 3 veckor på raken. Skulle du tänkt på innan du skaffade barn och innan du skaffade en kille som har barn. Du ska vara jävligt glad över att jag inte helt plötsligt vill ha barnen på ojämna veckor, så ni har barn hemma varje vecka...

Jag kommer ringa videosamtal varje dag nästa vecka. 

❤️Mina älskade ungar ❤️

I'm alive

Massa har hänt. Massor. Spaltar upp lite för dig att läsa...

1: Vi har (snart) sålt lägenheten. Ett yngre (7 år)  par har fastnat för denna pärla. 

På onsdag ska vi träffas för att skriva kontrakt med dom. Känns bra. 

2: Nackdelen är att dom inte kan flytta in förrän juli, senast 4 augusti. 

3: Tyvärr går vi back ca 140.000 men så får det bli. Det är en smäll vi kommer få ta. 

4: Eftersom vi går back + lite tidigare ekonomiska saker så får vi inte låna. Eller vi får inte låna till något som finns i stockholms trakten. 

5: Vi har hittat en hyreslägenhet som är (lite liten) perfekt men lite dyr. Nackdelen är att den står tom NU. Vi ska prata med killen som hyr ut och se vad det finns för lösning. Han vill ha svar på söndag. 

Så alternativet är: 

- ta denna lägenhet och försöka lösa några månades dubbla boendekostnader

- passa på denna lägenhet och hoppas vi hittar något bra innan 4 augusti. 

Nackdelen med det senare alternativet är ju att vi kan "göra en Carita" dvs hamna i en liten 1:a med våra 3 barn.. 

Tänk om man bara kunde få se in i framtiden