Torsdagen den 10/8 så gjorde jag en laproscopisk sterilisering.
Innan har jag haft sådan ångest, är det rätt beslut. Ska vi inte skaffa barn jag och Patrik.
Och alla som jag pratat med har påverkat mig, till att skjuta upp operationen. Utom min bästa granne som sa rent ut att det är ett bra beslut, för hade vi velat skaffa barn hade vi redan haft ett.
Sagt och gjort åkte vi till Nacka på morgonen. Kl 7:30 skulle jag vara där men vi kom dit redan kl 7. Och jag fick komma in nästan på en gång.
Jag fick en 'infart' i handen vid 7:20 redan och sen var det lite väntan, prata med läkaren och få lite mediciner.
Det är verkligen mitt sämsta med operationer.
Kl 7:58 skickade jag sista smset till Putte, där jag skrev att det snart var dags. Och jag hann precis skicka det när dom kom och hämtade mig.
Då rullades jag in på operation och fick byta säng till 'gynstolen' där jag blev fastspänd och presenterad för alla närvarande i rummet (hahaha. Vilka dom nu var)
Jag hann knappt slå igen de blå förrän jag vaknade upp i rummet igen. Allt hade gått bra och det dröjde inte länge förrän jag skulle få åka hem.
Tyvärr fick jag lite komplikationer då jag har svårt att ta det lugnt och jag och ungarna drog på lite pokemonjakt på söder på kvällen medan Putte var hos barberaren. Vilket jag inte rekomenderar då man inte fått stygn i operationssåren.
Underhudsfettet (eller något annat äckligt) tröcks ut ur operationssåret och en vecka senare fick jag åka tillbaka till Nacka sjukhus för att göra det äckligaste jag någonsin gjort. Jag fick lokalbedövning I naveln sen petade läkaren in det som stack ut och sydde mig med 3 stygn i naven. Jag hade ju ingen känsel där hon petade/sydde men man känner ju ändå och i naveln så känns det märkligt, typ inne i kroppen. Läskigt iaf.
Jag lägger ut bilder lite längre ner så vill ni inte se så fortsätt inte skrolla...!!!
