Barnen

När vänjer man sig. Jag tror att man aldrig gör det. Men det blir svårare och svårare tycker jag. Att vara utan barnen varannan vecka menar jag. Jag är så avundsjuk på alla föräldrar som får ha sina barn hos sig jämt. Jag, mitt ego-jag, önskar verkligen att pappan inte velat ha någon kontakt med sina barn så dom fick vara hos mig jämt. Just nu saknar jag dom så det gör ont, tårarna bränner bakom ögonlocken och jag önskar att jag var hemma i P's tröstande famn. Det kommer vara en lång vecka det här, bäst att fylla den med saker som får mig att tänka på annat.